Vetenskap 2 2025: Myopins utveckling – när avtar den?

Möjligheten för myopikontroll har verkligen ökat de senaste åren och det är så upplyftande att vi kan motverka ökningen av myopi med de risker som detta ger.  Många verkar ha uppfattningen att detta är något nytt och oprövat och tveksamma till om det fungerar. Visst är det så att de olika typerna av glasögonglas för myopibehandling släpptes för några år sedan och även mjuklinser speciellt producerade för myopikontroll har funnits i några år. Ortho-K linser har funnits betydligt längre och den effekten är väldokumenterad, ändå är det många som inte har vetskap om dessa, det gäller även de som är yrkesverksamma inom ögonvården. 

När jag för femton år sedan tillpassade ortho-k-linser för myopikontroll första gången var uppfattningen att dessa linser skulle användas under tonåren och tillväxttiden. En ortho-k-patient, vars mamma och pappa var högmyopa, låg på -1,25 D och ingen förändring skedde under de cirka åtta år han var min patient. Även åren därefter var synen oförändrad och ortho-k-linserna hade samma parametrar. Han fortsatte med ortho-k-linser för att de funkade bra, inte så mycket för myopikontrollen, men detta följde som en positiv effekt.  Hur länge ska ortho-K-bärandet och myopikontrollen fortsätta för att inte öka myopin?

Artiklarna  handlar om myopi och riskfaktorer vid utveckling av myopi i åldern 20-49 år. Den första artikeln handlar om riskfaktorer och hur de påverkar myopiutveckling bland ungdomar. Den andra artikeln har undersökt progressionen av myopi i äldre åldrar. Den visar att myopin fortsätter att öka även vid senare ålder. 

Resultaten från dessa båda artiklar ger mig tanken hur mycket personer i åldern 20-49 påverkas av livsstilsfaktorerna som visas på barnen? Kan utvecklingen av myopi hämmas om utomhusaktiveter finns en timme per dag eller påverkas den även av sömn hos äldre? Vid vilken
ålder myopikontroll ska avslutas får vi inte svar på här, så det är säkert bättre att fortsätta med behandlingen så länge det fungerar bra. Det vore synd att sluta för tidigt om det har fungerat bra när den pågått.

Frågor till artiklarna finns som vanligt på Optikerförbundets hemsida.

Catarina Ericson
OPTIKs vetenskapsredaktör MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker. 
e-post: catarina@c-optik.se

Uppskattning av den verkliga effekten av livsstilsriskfaktorer för närsynthet: En longitudinell studie av brittiska barn

Sammanfattning Catarina Ericson
Syfte: Livsstilsriskfaktorer bidrar till ökningen av närsynthet, men kända riskfaktorer förklarar lite av variationen i brytningsfel. Vi använde ”instrumental variabel” (IV) metoder för att mäta effekterna av livsstilsriskfaktorer utan omvänt orsakssamband.
Metoder: Tre riskfaktorer (tid utomhus, läsning och sömn) utvärderades i Avon Longitudinal Study of Parents and Children med 2302 barn (15 år) och 3086 barn följda från 7 till 15 år. Sju IVs övervägdes, inklusive hund- och kattägande samt läggtidsvariation, födelseordning och genetiska predispositioner men även antal års heltidsutbildning och timmar utomhus.
Resultat: Effektstorlekarna var 4- till 9-faldigt högre i IV-analyser än i konventionella analyser. En extra timme utomhus per dag var associerad med en förskjutning mot hyperopi (+0,53 till +0,94 D), medan en extra timmes läsning var kopplad till närsynthet (-0,44 till -0,88 D). Bevis för sömnens påverkan var inkonsekventa.
Slutsatser: Effekterna av riskfaktorer för närsynthet underskattades upp till nio gånger i konventionella analyser.
Sammanfattning Catarina Ericson
Syfte: Livsstilsriskfaktorer bidrar till ökningen av närsynthet, men kända riskfaktorer förklarar lite av variationen i brytningsfel. Vi använde ”instrumental variabel” (IV) metoder för att mäta effekterna av livsstilsriskfaktorer utan omvänt orsakssamband.
Metoder: Tre riskfaktorer (tid utomhus, läsning och sömn) utvärderades i Avon Longitudinal Study of Parents and Children med 2302 barn (15 år) och 3086 barn följda från 7 till 15 år. Sju IVs övervägdes, inklusive hund- och kattägande samt läggtidsvariation, födelseordning och genetiska predispositioner men även antal års heltidsutbildning och timmar utomhus.
Resultat: Effektstorlekarna var 4- till 9-faldigt högre i IV-analyser än i konventionella analyser. En extra timme utomhus per dag var associerad med en förskjutning mot hyperopi (+0,53 till +0,94 D), medan en extra timmes läsning var kopplad till närsynthet (-0,44 till -0,88 D). Bevis för sömnens påverkan var inkonsekventa.
Slutsatser: Effekterna av riskfaktorer för närsynthet underskattades upp till nio gånger i konventionella analyser.

https://tvst.arvojournals.org/article.aspx?articleid=2802232

Progression av närsynthet hos vuxna

Sammanfattning Catarina Ericson
Syfte: Att utforska bevis för närsynthetsskifte mellan 20 och 50 år. 
Metoder: Tre datakällor med långvarig styrkeprogression hos vuxna identifierades: (1) USA-baserade prevalensdata för 18-24-åringar (1971-1972) och 45-54-åringar (1999-2004) som möjliggjorde uppskattning av myopisk progression. (2) Tyska kliniska data som beskriver 5- till 10-års progression för olika brytningsfel mellan 20 och 49 år. (3) Femåriga progressionsfrekvenser från en japansk klinisk population med liknande ålders- och brytningsfelgrupper.
Resultat: Uppskattningar av progression mellan 20 och 50 år var: (1) -1,1, -1,4 och -1,9 dioptrier (D) för baslinjebrytningsfel på -1, -3 respektive -6 D; (2) ett intervall från -1,0 till -2,9 D, ökande med närsynthet; (3) ett viktat medelvärde på -1,0 D för män och -0,9 D för kvinnor, med minskande progression vid ökad närsynthet. Progressionsfrekvensen sjönk med stigande ålder, med mest progression mellan 20 och 30 år.
Slutsatser: Alla tre studierna visar en genomsnittlig progression av närsynthet på omkring -1 D mellan 20 och 50 år, vilket har betydelse för interventioner för att bromsa progression och för att förutsäga synnedsättning kopplad till närsynthet.

https://iovs.arvojournals.org/article.aspx?articleid=2802275