Vetenskap 1-25
Nytt år, nya möjligheter och nya körkortsregler.
Från 1 februari gäller nya regler för körkort vad gäller godkända defekter i synfältet, men också vilka undersökningar som ska utföras vid ett synintyg för körkort. Det är fortfarande det nuvarande intyget som ligger på Transportstyrelsens hemsida så exakt hur det nya ser ut och vad vi ska registrera vet vi inte i skrivande stund, men det kommer säkert inom kort.
Nu behöver en del optikerföretag uppdatera sina instrument, vissa har sedan tidigare synfältsmätare som kan utföra Esterman-synfält medan andra inte har någon förutom Campitest för körkortintyg. Att skaffa nya instrument är inte någon nyhet för optiker och det behövs med utvecklingen av vårt yrke. Se bara på de senaste åren, flera optikerbutiker började utföra fundusfotografering och nu utför fler och fler även OCT undersökningar. Men som alltid så gäller det att inte utföra sådant som man inte har kunskap om att kunna bedöma. Detta är ännu viktigare sedan januari 2024 när den gamla förskriften försvann och de olika hälso- och sjukvårdslagarna gäller oss optiker direkt med eget ansvar. Det är så roligt med utveckling och att vi har möjlighet att utföra fler undersökningar när det behövs. Men vi måste också veta skillnaden mellan de olika instrumenten som erbjuds för fundusundersökningar och vilka som passar bäst till vad. Det är vad den första artikeln handlar om. Där har korioretinala lesioner undersökts med olika instrument som Topcon färgfundusfotografering , Optos röd/grön, Heidelberg SPECTRALIS MultiColor 55-färgsmontage och nya Optos röd/grön/blå och alla har sina fördelar och nackdelar. Det visar att även om en butik har ett instrument så kan samarbete med närliggande butiker/kliniker som har andra typer av instrument fortfarande behövas optikerna blir också specialister på bedömningar från sitt instrument.
Den andra artikeln handlar om förändringar funktionellt och strukturellt vid glaukom i förhållande till förändringar i IOP. Resultaten av dessa förändringar är bedömning av papill med OCT och synfältsundersökningar, den visar också att det är viktigt att gradera och dokumentera varje resultat.
Att använda graderingsskalor som Efron och CCLRU för dokumentation av de olika bedömningarna vi utför vid kontaktlinstillpassningar ska alla optiker vara förtrogna med. Men även andra undersökningar ska bedömas och graderas för att säkert kunna följa förändringar som sker som t.ex. papillen och artär/ven kvot vid fundusundersökningar. Trots de mer avancerade undersökningarna vi utför vi får inte glömma bort de grundläggande undersökningarna på normala förändringar som att bedöma och gradera linsens klarhet och förekomst av olika typer av katarakt och graden av grumlingar i glaskroppen. Mer om olika graderingsskalor kommer senare. Frågor finns på Optikerförbundets hemsida.
Catarina Ericson
OPTIKs vetenskapsredaktör
MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker.
e-post: catarina@c-optik.se
Artikel 1
Jämförelse av ett nytt ultra-widefield trefärgsskanning-laseroftalmoskop med andra retinala avbildningsmetoder vid korioretinal lesionsavbildning
Bakgrunden med instrumentens funktioner och resultatdelen är mycket intressanta och givande.
Sammanfattning Catarina Ericson
Syfte: Studien syftade till att jämföra ett nytt trevåglängds ultrabredfält (UWF) svepande laseroftalmoskop (RGB) med etablerade avbildningstekniker som Topcon färgfundusfotografering (CFP), Optos röd/grön (RG) och Heidelberg SPECTRALIS MultiColor (MCI) för att bedöma kliniskt relevanta ögonlesioner.
Metoder: Åttio ögon med olika retinala och koroidala lesioner bedömdes samtidigt med de olika teknikerna. Diagnoser baserades initialt på CFP, och noggrannheten i de andra avbildningarna utvärderades i förhållande till CFP.
Resultat: RGB visade sig ge mer exakt klinisk avbildning jämfört med både RG och MCI. Trots detta var RGB sämre än RG när det gällde att identifiera melanocytiska koroidala lesioner.
Slutsatser: RGB är ett användbart verktyg för att upptäcka olika retinala lesioner, men det har begränsningar när det gäller melanocytiska koroidala lesioner, där RG presterade bättre. MCI visade sig vara mindre effektiv än både RG och RGB på grund av färgförändringar.
Artikel 2
Samband mellan intraokulärt tryck och den verkliga hastigheten för funktionell och strukturell progressionsförändring i behandlingsstudien för glaukom i Storbritannien
Metod delen förklarar hela arbetet bra och resultatdelen visar på spännande resultat. Sammanfattningen är också tänkvärd.
Sammanfattning Catarina Ericson
AVSIKT: Att undersöka effekten av genomsnittligt intraokulärt tryck (IOP) på den verkliga frekvensen av glaukomprogression (RoP) i Storbritanniens glaukombehandlingsstudie (UKGTS).
METODER: UKGTS-deltagarna randomiserades till placebo- eller Latanoprost-droppar och övervakades i upp till två år med synfältstester (VF, 24-2 SITA-standard), IOP-mätningar och synnervsfotografering. Vi inkluderade ögon med minst tre strukturella eller funktionella bedömningar (VF med < 0,001) för VF-MD (−0,59 [−0,73, −0,48] dB/år) än HRT-RA (−0,05 [−0,07, −0,03] dB/år) och OCT pRNFL (−0,08 [−0,11, −0,06] dB/år). Den proportionella accelerationen av RoP per mm Hg-ökning skilde sig dock inte signifikant.
SLUTSATSER: Synfältet tycktes försämras i snabbare takt än de strukturella mätningarna. Detta kan dock förklaras av golveffekten från icke-funktionell vävnad. IOP inducerade en liknande acceleration av RoP per mmHg-ökning.