Vetenskap 2: Kontaktlinser känns de eller känns de inte …
Vilken information ger vi till våra kommande kontaktlinskunder? Artiklarna den här gången här handlar om hornhinnan och främre segment, den första artikeln handlar om hur hornhinnan påverkas redan efter två timmar vid bärande av mjuka kontaktlinser. Denna artikel är ny och det är riktigt intressant att den kommer nu. Under de senaste månaderna har jag uppmärksammat att andelen linstillpassningar där bärandet avslutas efter hanteringsträningen och utlämning har ökat jämfört med för flera år sedan och fått medhåll om detta av många andra i vår bransch. Men varför är det så? Jag tror inte att vi optiker är sämre på att tillpassa linser idag, inte heller att hjälpen vid hanteringsträning är sämre. Kontaktlinserna har inte heller försämrats utan allt detta har förbättrats. Är det så att förväntningarna på kontaktlinsbärande har förändrats? Att linserna idag är så sköna att förväntan är att de inte ska kännas alls? Var det ett större steg tidigare att skaffa linser, så när beslutet var taget var motivationen större för tillvänjningen av linserna och att lära sig hanteringen? Eller är det många som börjar med linser idag fast de kanske inte är så intresserade, linserna är lättare tillgängliga? Frågor och tankar har varit många, men artikel ett visar på att det sker förändringar på hornhinnan och det krävs en tillvänjning för att kontaktlinser ska fungera optimalt.
Den andra artikeln handlar om likheten mellan keratokonus och allergisk konjunktivit. Här har man jämfört olika proteiner och kommit fram till vissa likheter mellan keratokonus och allergisk konjunktivit. Det är riktigt spännande eftersom keratokonus har klassats som icke-inflammatorisk och allergisk konjunktivit är inflammatorisk. Det blir spännande att se vart denna forskning leder. Båda dessa artiklar handlar om det vi ofta stöter på och båda dessa är värda att tänka på och ta med kunskapen när vi träffar våra patienter.
Nu har det gått några veckor in på året med arbete enligt den nya föreskriften och vissa förändringar flyter på andra behöver tänkas på, men allt går åt rätt håll.
Catarina Ericson
OPTIKs vetenskapsredaktör
MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker.
e-post: catarina@c-optik.se
Artikel 1
Epitelial immuncellsrespons och slitage på den mänskliga hornhinnan och bindehinnans epitel vid initialt bärande av mjuk kontaktlins
Sammanfattning Catarina Ericson
Syftet med denna studie var att bedöma det omedelbara okulära immunsvaret till användning av mjuka kontaktlinser (CL) genom att undersöka förmodade epitelimmuncellers (EIC) densitet och morfologi vid den centrala, perifera, limbala hornhinnan och bindhinnan.
METODER: Femtiofyra deltagare som är nya kontaktlinsbärare utan tidigare CL-slitage (medelålder = 24,8 ± 9,8 år, 44 % kvinnliga deltagare), undersöktes med hjälp av in vivo konfokalmikroskopi vid start och efter 2 timmars CL-användning (1-dagars ACUVUE MOIST). Bilder togs på centrala, temporala perifera och limbala hornhinnan och bulbära bindehinnan. EIC-tätheten räknades manuellt och morfologin graderades. Skillnader i EIC-parametrar före och efter-CL slitage undersöktes med hjälp av en generaliserad skattningsekvationsmodell med lämpliga post hoc-analyser.
RESULTAT: Efter två timmars användning av kontaktlinser sågs en signifikant ökning av EIC-densiteten i alla regioner utom den centrala hornhinnan (alla P < 0,001). Cellkropparnas storlek var signifikant större, och en högre andel av deltagarna uppvisade EIC med långa dendriter efter linsslitage på den centrala och perifera hornhinnan (båda P < 0,001). Det var en signifikant ökning av antalet deltagare som uppvisade EIC med tjocka dendriter vid perifera (P = 0,04) och limbala hornhinnan (P < 0,001) efter linsanvändning.
SLUTSATSER: EIC sågs främst i de perifera regionerna, medan den centrala hornhinnan inte visar någon signifikant rekrytering efter kortvarig CL-användning. Både centrala och perifera hornhinnan uppvisade en ökad förmåga att fånga upp antigener, men öka dei de perifera hornhinneregionerna, vilket tyder på en EIC-aktivering efter en kort period av CL-slitage.
Artikel 2
Analys av tårvätska och inflammatoriskt proteom, likheter mellan keratokonus och allergisk konjunktivit
Sammanfattning Catarina Ericson
Keratokonus kännetecknas av en progressiv förtunning av hornhinnan, vilket leder till ett konliknande utseende på ögat med tiden. Även om den konventionellt definieras som ett icke-inflammatoriskt tillstånd, ett antal nya studier har associerat keratokonus (KC) med allergisk konjunktivit (AC) baserat på kliniska parametrar. Denna studie syftade till att konsolidera detta samband genom att utföra en proteomik analys av tårvätska från patienter med keratokonus och/eller allergisk konjunktivit.
METODER: Av 51 patienter diagnostiserades 17 med KC, 17 med AC och 17 diagnostiserades med både KC och AC (kombinerat). Nio av 34 patienter med KC hade en progressiv form av sjukdomen. Tårvätskeprover (n = 51, ett öga per patient) samlades in av Schirmers remsor. Tårproteiner extraherades från Schirmers remsor. Proteomisk profilering av 384 inflammatoriska proteiner utvärderades
RESULTAT: Totalt mättes 384 inflammatoriska proteiner. Tvåhundrasjuttiotvå av de 384 proteinerna klarade strikt datarengöring och jämfördes mellan patientgrupper. Jämfört med de 2 andra grupperna uppreglerades LGALS9 unikt i KC, medan FGF19, PDGFB, HPCAL1, OSM och FCAR nedreglerades i KC. På samma sätt var TNFRSF4 och CCL13 specifikt uppreglerade i AC, medan ectodysplasin A receptor (EDAR) var unikt nedreglerad i AC.
SLUTSATSER: Proteomisk profilering av tårvätska med hög genomströmning bekräftar sambandet mellan KC och AC på molekylär nivå och ökar vikten av att omdefiniera KC som ett inflammatoriskt tillstånd.