Olle Kahn hedersmedlem i Optikerförbundet

Han inledde sin optikerbana som lärling redan 1950. Han var aktiv ,långt in på 2000-talet och har sett ett yrke förflyttas och förvandlats från verkstadshantverk till ögonhälsovård och mode. Nu har Olle Kahn, 91 år, utsetts till hedersmedlem i Optikerförbundet.

– Man kan nog säga att yrket har kommit dit vi ville, dagens unga optiker är extremt välutbildade och inte långt ifrån ögonläkare när det kommer till kunskap och kompetens. Vi har ju till och med fått en professor i optometri, säger Olle Kahn.

Efter en kort paus tillägger han, med glimten i ögat:
– Men glasögon kan dom inte göra.

Som för så många andra i den äldre generationen var Olle Kahns yrkesval ett resultat av föräldrarnas önskemål.
– Min pappa låg på för att jag skulle skaffa mig ett yrke och ansåg att optiker hade framtiden för sig. På den tiden fanns det ingen optikerskola utan man fick gå runt till de optiker som fanns och förhöra sig om möjligheten till en lärlingsplats. Jag besökte bland andra optiker Preisler på Östermalm. Där fanns det ingen plats men jag fick tips om optiker Sjögren på Stureplan. Jag fick strikta instruktioner om att bocka artigt när jag steg in i butiken för att framföra mina önskemål om en lärlingsplats.

Artigheten lönade sig och en lärlingsperiod på fyra år tog sin början.
– Nästa steg i utbildningen var att göra ett gesällprov som var ganska omfattande. Jag klarade provet, fick mitt gesällbrev och började planera för att starta eget. Men för att kunna starta en egen butik krävdes ett mästarbrev, vilket jag så småningom fick av Sankta Lucia Gille, som var den yrkesorganisation som utfärdade mästarbrev.

Det här var, med andra ord, långt innan optiker blev ett yrke med statligt utfärdad legitimation. Men även med ett mästarbrev på fickan var optiker, även på den tiden i behov av kompetensutveckling och vidareutbildning.
– Ja, det många utbildningar och kurser. Inte minst den tekniska utvecklingen gick ganska fort. Men det var väldigt noga med vad man fick och inte fick göra som optiker. Vi fick till exempel aldrig ställa diagnoser. Även om jag kunde se att en kund led av exempelvis katarakt fick jag inte säga detta till kunden. Då riskerade man anmälan till Socialstyrelsen. Man var alltid tvungen att remittera sådana fall till ögonläkarna. Idag är det ju en mycket bättre ordning där optiker i allt högre utsträckning är en accepterad del av ögonsjukvården.

Olle kahn har också varit aktiv i uppbyggnaden och driften av det optikermuseum som länge drevs av Optikerförbundet. Museet finns dock inte längre, vilket han beklagar.
– Ja, det är lite tråkigt. Det saknas ekonomi för att driva museet vidare. Alla föremål är nerpackade och står idag i lådor i Halmstad. Mycket som finns där är ett fint sätt att beskriva yrkets utveckling från hantverk till hälsovård.

Butiken som Olle Kahn, efter att ha fått sitt mästarbrev, startade låg från början på Karlavägen i Stockholm. Numer finns butiken i köpcentrumet Fältöversten vid Karlaplan och ägs av Synsam.

Micke Jaresand