Krönika: Hett om öronen för svenska optiker

För ett antal år sen samåkte jag med en bekant till Malmö, en sträcka på tjugo mil. Det var närmare 30 grader varmt ute och så fort jag satte mig i bilen så frågade jag hen om vi kanske kunde blåsa på lite med AC:n. Men nej, det var inte aktuellt, eftersom det gjorde att bilen drog mer bränsle. När vi kom fram till Malmö kände jag mig mer kokt än levande, och den omsorgsfulla make-up jag lagt på morgonen hade smält och låg som ledsna strängar i mina skrattrynkor. Vi samåkte aldrig någon mer gång. 

Detta motstånd mot luftkonditionering känns som något väldigt svenskt. På TikTok, den sociala plattform som alla ungdomar och jag hänger på, sprids klipp där människor som flyttat från andra länder till Sverige berättar om hur jobbigt de har det i värmen. En kvinna som flyttat från Texas till Halmstad berättar om hur hon lider i vår sommarvärme och inte kan sova. Men, det är ju mycket varmare i Texas än här, skriver hennes följare. Jo det är sant, men i Texas hade hon AC både hemma och på jobbet. I Sverige varken eller. 

Optikbranschen följer tyvärr strömmen när det gäller luftkonditionering. I många butiker är det rent plågsamt att jobba på sommaren. Ännu plågsammare kan det vara att diskutera frågan med en överordnad som inte jobbar i butik, och inte förstår problemet. En del hänvisar till astronomiska kostnader som verksamheten inte har råd med, ett argument som inte riktigt biter på oss som installerat AC i våra hem utan att bli ruinerade. För mig är det obegripligt att temperaturen inte är en arbetsmiljöfråga lika viktig som andra arbetsmiljöfrågor. När jag jobbade på verkstad så hade vi en gång ett stormöte eftersom någon hade utsatt en kollega för sexuella trakasserier, och ledningen hade föredömligt nog nolltolerans mot alla typer av trakasserier och deras startsträcka var mycket kort när det gällde att kväva detta beteende i sin linda. Under mötet lutade sig min kvinnliga kollega mot mig och viskade att hon tyckte att de kunde lagt krutet på att kontrollera den höga temperaturen i hallarna istället, hon mådde betydligt sämre av den än av några sexuella trakasserier. Givetvis prioriterade ledningen helt rätt, men det var inte som att jag inte förstod hennes resonemang där vi satt med varsin kall läskburk mot pannan och förtvivlat försökte hålla koncentrationen uppe.  

Att jobba utan luftkonditionering är betydligt mer krävande i en optikbutik än på verkstad eller fabrik om du frågar mig. Patienterna är tydliga i olika typer av konsumentundersökningar; de vill inte se för mycket hud, de vill inte se våra nakna tår och de vill inte se svettringar under våra armar. Det svalaste är såklart att klä sig i vida, täckande kläder, men den typen av klädsel omfattas inte alltid av klädkoden på våra arbetsplatser. När jag jobbade på plastfabrik i Anderstorp gick vi osminkade på somrarna med svettband både på huvudet och kring handlederna, och det var inget konstigt att gå ifrån och spola huvudet med kallvatten eller byta till torra strumpor. Om jag skulle dyka upp i samma mundering och göra synundersökningar så tvivlar jag på att patienterna skulle känna att de var i goda händer. 

Vi har också i många fall krav på oss som är ännu svårare att leva upp till när det är för varmt. Det är inte lätt att nå olika säljmål när patienterna utbrister ”vad varmt ni har det härinne” så fort de kliver innanför dörren, och rusar ut ur butiken så fort synundersökningen är gjord. 

I en tid när många butiker saknar optiker, borde det vara självklart att vilja erbjuda en dräglig arbetsmiljö året om. Hittills har jag inte valt bort någon uppdragsgivare på grund av bristande luftkonditionering men faktum är att i den butik där jag jobbat allra flest dagar sen jag blev konsult, där har jag en egen fjärrkontroll i rummet och kan styra temperaturen själv. Det är såklart inte den enda faktorn som avgör i vilken butik jag vill jobba, men den där fjärrkontrollen väger tungt eftersom jag känner att både jag och patienterna gör bättre ifrån oss när det är svalt i rummet. Dessutom går det inte att överskatta hur trevligt det är att ha krafter kvar när arbetsdagen är slut.

Katarina Ek
Katarina Ek tog sin optikerexamen i Kalmar 2008 och arbetar som fristående konsult. Hon är helt ostörd av sin myopi och glömmer ofta att ta på sig sina glasögon, men älskar fina bågar och roliga tintar och har en pinsamt stor samling glasögon. På fritiden sjunger hon och skriver låtar i countryduon The Oaks.