Vetenskap 1 2023: Kunskap och instrument
I detta nummer handlar artiklarna om Optical Coherense Tomografi (OCT) och hur denna har använts för att göra bedömningar av macula vid åldersrelaterad maculadegeneration (AMD). Det är två artiklar från JOVs som är mycket intressanta. I den första har man sett på storleken och höjden av olika drusen och hur de kopplas till andra biomarkörer som OCT kan ge. Den andra artikeln har mätt tjockleken på näthinnans olika lager och skillnaden mellan dessa centralt och paracentralt. De visar båda hur mycket information som vi kan få fram vid användning av OCT och det är väldigt intressant. OCT är ett instrument som kan ge oerhört mycket information.
Men som med alla instrument så krävs kunskap får att tolka informationen som instrumentet kan ge. Att ha ett instrument utan kunskap att tyda informationen ger inte något och kan ge falsk trygghet. Att ha kunskap utan möjlighet till instrument ger avsaknad av information. Ett instrument tillsammans med kunskap att tolka resultatet kan ge mycket information och ökad patientsäkerhet det ska vi fortsätta sträva mot.
Detta är något vi optiker måste ta till oss, att informera att denna maskin kan se ögonsjukdomar är ledsamt och förminskar optikerns kunskap. Det är inte maskinen som ser, utan optikern som tolkar informationen. Vi ska inte heller skaffa oss instrument som vi inte har kunskap att bedöma resultatet av, det har vi ingen nytta av utan kan leda till missförstånd. Förr (50-talet) när vi optiker löd under ögonläkarna var bestämmelserna av ”Optiker får inte använda instrument som lurar personer att tro att vi undersökt ögonen”. Då hade vi inte någon egen legitimation utan ögonläkarna bestämde vårt arbete och foroptorn fick inte användas. Det var inte bättre förr men fortfarande gäller att som hälso- och sjukvårdspersonal får vi endast utföra de moment vi har kunskap om. Den kunskap vi har ska vi visa och gärna ha instrument så att den kan användas till fullo. Frågor till artiklarna finns som vanligt på optikerförbundets hemsida.
CATARINA ERICSON
OPTIKs vetenskapsredaktör.
MSc i Klinisk Optometri och Leg Optiker.
e-post: catarina@c-optik.se
Artikel 1
Förhållandet mellan höjd på drusen och OCT-biomarkörer för atrofi i icke-neovaskulär AMD
Sammanfattning Catarina Ericson
Syfte: För att avgöra om ökande drusenhöjd korrelerar med prediktiv optisk koherenstomografis (OCT) biomarkörer för atrofi.
METODER. Retrospektiv tvärsnittsstudie som inkluderade patienter med drusen associerad med medelsvår AMD. Makuladrusen klassificerades som små, medel, stora eller mycket stora baserat på OCT-kvartilmätning av höjden, även drusendiametern mättes. Förekomsten och lokaliseringen av OCT-biomarkörerna för atrofi bedömdes. Prediktiva OCT-biomarkörer för atrofi korrelerades med höjden på drusen.
RESULTAT. Totalt 155 ögon från 104 patienter uppfyllde inklusions- och exklusionskriterierna. Medelåldern var 75,7 ± 8,7 år och patienterna var övervägande kvinnor. Medelsynskärpan var logMAR 0,2 ± 0,2. Genomsnittet på drusenhöjden var 134,6 ± 107,5 μm och den största horisontella diametern var 970,7 ± 867,4 μm. Störning i de olika lagren var vanligare i ögon med stora drusen och mycket stora drusen kontra små eller mellanstora drusen. Alla biomarkörer var positivt korrelerad med höjden på drusen. OCT:s biomarkörer för atrofi var övervägande beläget på toppen av drusen.
SLUTSATSER. Prediktiva OCT-biomarkörer för atrofi, specifikt tecken på RPE-nedbrytning och störningar, förekommer vanligare i stora eller mycket stora drusen, särskilt i drusen med större höjd och separation av RPE från den underliggande choroidea.
Hela artikeln är intressant bakgrunden ger en bra information att ha vid läsning av metod och resultatdelarna som absolut bör läsas.
Artikel 2
Retikulär pseudodrusen är associerad med mer avancerad para-central fotoreceptordegeneration i medelsvår åldersrelaterad makuladegeneration
Sammanfattning Catarina Ericson
Syftet med denna studie var att undersöka retinala topografiska skillnader mellan medelsvår åldersrelaterad makuladegeneration (iAMD) med retikulär pseudodrusen (RPD) kontra iAMD utan RPD, med användning av klusteranalys av optisk koherenstomografi med hög densitet (OCT).
METODER. Enstaka ögon från 153 personer (51 med iAMD+RPD, 51 med iAMD och 51 friska) benägenhets-matchades efter ålder, kön och refraktion. OCT med hög densitet, anpassades från makulära kubskanningar och jämfördes sedan mellan iAMD + RPD och iAMD-ögon med korrigering för vissa faktorer. Dessa ”skillnader (μm)” grupperades och resultatet granskades för att avslöja genomsnittlig skillnad och topografi i den inre näthinnan (retinala nervfiber, ganglioncell, inre plexiform och inre kärnlager) och yttre näthinnan (yttre plexiform/Henles fiber/yttre kärnlager, inre och yttre segment och retinal pigmentepitel-till-Bruchs membran [RPE-BM]).
RESULTAT. I iAMD+RPD jämfört med iAMD-ögon var den inre näthinnan tjockare den yttre para-centrala näthinnan var tunnare och RPE-BM var tjockare.
SLUTSATSER. OCT retinal topografi skilde sig åt mellan alla retinala lager mellan iAMD ögon med kontra utan RPD. Större para-central fotoreceptorförtunning i RPD-ögon var suggestiv för mer avancerad degeneration, medan betydelsen av den inre retinala förtjockningen var oklar.
Resultat delen är riktigt spännande kan behövs även bakgrunden läsas först för att ta del av alla olika strukturer.