Utomhusvistelse skydd mot myopi

Leg. optiker Pelsin Demir kan numer titulera sig doktor i biomedicinsk vetenskap. Fredagen den 2 september  disputerade hon på sin avhandling Prevalence of refractive errors and incidence of myopia in Swedish schoolchildren. Samtidigt har hon blivit lektor vid Linneuniversitetet i Kalmar med ambition och möjlighet att fortsätta sin forskning om myopi hos barn.

Att disputera, det vill säga försvara en doktorsavhandling med kritiska frågor från en högt kvalificerad opponent och en examinationskommitté med uppgift att hitta fel och brister i materialet är ingen barnlek. Men Pelsin kände sig lugn under den över nästa fyra timmar långa utfrågningen.

– Jag var faktiskt ovanligt lugn när dagen äntligen kom. Jag hade spänt mig och varit orolig ett par veckor innan så jag antar att det inte fanns någon nervös energi kvar i mig, säger hon.

Opponenten, professor Niall Strang vid Glasgow Caledonian University deltog på länk från Storbritannien och ställde sina frågor under cirka en timmes tid. Därefter var det dags för medlemmarna i examinationskommittén, professor Rigmo Baraas från Norge, professor Linda Lundström från KTH i Stockholm, docent Stefan Löfgren, KI samt kommitténs ordförande och examinator professor Sven Tågerud vid Linneuniversitetet. Efter utfrågningen drog sig kommittén tillbaka för överläggningar men kunder ganska snart meddela det positiva beskedet att Sverige begåvats med en ny doktor i biomedicinsk vetenskap, Pelsin Demir.

– Det var mycket känslor den dagen. Dels kändes det lite sorgligt att det här projektet som jag levt med så långe tagit slut men samtidigt kände jag en otrolig glädje över att ha fått jobba med något jag verkligen brinner för, säger Pelsin. Och nu kan jag göra ännu mer. Jag har fått en fantastisk plattform att stå på i min fortsatta forskning. Det är mycket data, som inte fick plats i avhandlingen kvar att bearbeta och jag har också en tanke på att starta en ny studie som undersöker hur etniciteten påverkar förekomsten av myopi hos barn.

I studien som ligger till grund för avhandlingen deltog 128 svenska skolbarn under två års tid med ett tydligt syfte: undersöka hur stor förekomsten av närsynthet var hos svenska skolbarn, samt att identifiera riskfaktorer som kunde knytas till fenomenet.

 – Några av de viktigaste resultaten av forskningen visar att barn som vistades utomhus längst även hade kortast ögonlängd, vilket bekräftar teorin om att utomhusvistelse kan bromsa utvecklingen av närsynthet. Vi kunde dock inte se ett tydligt samband mellan tiden som spenderades på närarbete (skriva, läsa, mobil, surfplatta) och synfel, vilket kan bero på att vi hade för få närsynta barn i vår urvalsgrupp. Vår forskning visar däremot att hereditet spelar väldigt stor roll, alltså att risken för högre grader av närsynthet är större hos barn med närsynta föräldrar. För de barnen blir det förstås därför extra viktigt att vara mycket utomhus, säger Pelsin.

Vad kan man då, som optiker göra när man upptäcker barn med risk för att utveckla myopi eller som redan har drabbats?

– Om barnet ligger under -0.50 dioptrier är de ännu inte klassificerat som myopi och då utför man i stället en riskanalys där man undersöker vilka riskfaktorer som eventuellt finns, exempelvis om barnet har närsynta föräldrar. Sedan kan man rekommendera preventiva insatser som ökad tid för utomhusvistelse, man har konstaterat att varje extra 40 minuter barnen är i utomhusmiljö så minskar risken för att utvecklas myopi med 23 procent. Annat som hjälper är långa pauser vid närarbete och att inte ha ett kortare avstånd än 30 cm till det man läser eller arbetar med. Ligger barnet däremot över -0.50 diopter gäller det att snabbt sätta in myopibehandling med glasögon eller de särskilda linser som finns, anpassade för myopi, säger Pelsin.

Någon bot för den som utvecklat myopi finns inte, utan de refraktiva metoder som kan sättas in syftar till att bromsa utvecklingen. Många av glastillverkarna arbetar idag med att utveckla särskilt myopihämmande glas.

– Det är en jättebra utveckling, säger Pelsin. Även om det bara är cirka 10 procent av barnen i vår urval som var närsynta behöver de all hjälp de kan få.

MICKE JARESAND