Stjärnor med andra strängar på sina lyror

Det var när jag såg att min gamla elev, Ashkan Pooya från optikerassistentutbildningen i Uppsala, hade kommit ut med en ny singel som idén med krönikan kom. Varför inte skriva om optikbranschens stjärnor? Livet handlar inte bara om optik och optometri, eller hur? Vi har många andra strängar på våra lyror.  I den här krönikan möter du Ashkan Pooya som sjunger, Johanna Johansson som målar och Katarina Ek som sjunger i countryband.

Text Anki Palm

Ashkan Pooya

Ashkan träffade jag första gången när jag föreläste på optikersassistentutbildningen i Uppsala. Han var den av eleverna som vågade fråga utan att skämmas. Visste jag inte hur jag skulle fortsätta eller var på väg att komma av mig tittade jag åt hans håll och vips var diskussionen igång igen. Minns att jag redan då tänkte att han lätt skulle ”gå igenom rutan” om han skulle underhålla. Föga anade jag att det var precis det han gjorde och fortfarande gör. 

Under senaste åren har jag följt honom i sociala medier, @ashkanpooya, och sett honom bli intervjuad i iransk teve och sjunga live och online. Jag tar kontakt med honom och gratulerar till den nysläppta låten Noghteh Chin. Jag behöver inte vara orolig över att han inte har något att berätta. Precis som i klassrummet fyller han i där jag har tomrum: 

”Jag började spela keyboard när jag var fem år. Min moster tyckte att jag spelade och sjöng bra så hon började öva tillsammans med mig. När jag var sju år framträdde jag framför alla i skolan med en ganska svår och komplicerad låt. Jag fick bli skolans solist och körledare. Förstås sjöng vi bara låtar som passade regimen, något annat var det inte tal om. Den mesta musiken var förbjuden i Iran efter revolutionen och under kriget mellan Iran och Irak. Men tack vare artister som lyckats fly till USA och Europa hade vi tillgång till en del popmusik, i smyg. Jag lärde mig nästan alla låtar utantill. Efter några är blev det mindre hårda restriktioner men musiken var fortfarande förbjuden. När jag var fjorton startade vi ett band som vi uppträdde på bröllop och fester med. Jag greps tre gånger på grund av vårt spelande. Jag flyttade till Dubai, där spelade jag på iranska nattklubbar för att spara pengar till mitt första album som kom 2006. Jag var den första artisten som släppte musik i Iran genom ett bolag i Los Angeles. Åren mellan 2008 och 2009 släppte jag tre singlar som blev superhitar alla tre. Det blev mitt genombrott. Sedan flyttade jag till Sverige och då blev det ett uppehåll i min musikkarriär. Men nu är jag på gång igen. Innan pandemin sjöng jag ofta på iranska fester och turnerade med Riksteatern. Sedan 2017 försöker jag producera två till tre nya låtar varje år. Jag kombinerar min musikkarriär med en karriär som säljare och optikerassistent. Jag har precis avslutat mitt arbete och söker nya vägar. Vad säger du, Anki skulle du rekommendera mig som säljare och optikerassistent?”

Utan tvekan Ashkan, det vet du att jag gör. Du har god förmåga att få andra människor att känna sig bekväma, du är bra på att ta folk och sälja. Lycka till med att hitta ditt nästa jobb. Branschen behöver sådana som du. Vad vet vi, kanske är det du som underhåller på nästa optikfest som vi längtar efter många av oss…

Johanna Johansson

Från musik till målande. Vi känner inte varandra och vi har aldrig träffats men samtalet går lätt mellan mig och Johanna Johansson. Det märks att vi hör till samma bransch som ju inte är speciellt stor. Båda våra butiker hör till Klarsynt och det visar sig att Johanna har tagit över Västertorps Optik efter Erwin Petersen. Erwin var min första optiklärare för massor av år sedan. Jag ber henne hälsa honom så gott och vidareförmedla att jag inte är säker på att jag hade blivit optiker utan hans stöd och pedagogik. Sedan kommer vi in på hennes målande. Jag har tittar in på hennes www.instagram.com/johanna_goes_creative och blir imponerad. Den ena vackra akvarellen efter den andra avlöser varandra. Jag fastnar speciellt för målningen på en pojke som går vid strandkanten. 

Jag ber henne berätta om sitt måleri:

”Jag har målat så länge jag kan minnas. Det finns något i målandet och skapandet som gör mig lugn. Det kan vara att sy en Darth Vader-kappa till barnen, skriva en text till ett tal, måla en tavla, dekorera en tårta, skylta om eller fundera på hur man skulle kunna laga ett par glasögon. Och lika mycket som jag mår bra av att skapa så mår jag bra av att lösa problem och då kanske mest folks synproblem. Jag är inte vän av att ”bara” göra en sak hela dagarna. Omväxling förnöjer annars tröttnar jag lätt. Sedan jag blev butiksägare så har jag haft möjlighet att använda mitt skapande även i yrket. Tanken på att ha en ateljé i butiken och hinna måla mellan kunderna övergavs rätt snabbt. Det har tack och lov varit allt annat än lugnt. Men som tur är finns det ett stort skyltfönster där en liten del får agera utställningsyta”

Jag blir fascinerad över hur Johanna hittat en kombination av eget skapande och affärsdrivande som hon visar i skyltfönstret. Det är kanske något vi andra optikerbutiker skulle kunna ta efter? Människor vill se mer ögongodis än bara bågar i våra skyltfönster, det är jag övertygad om. 

Katarina Ek

Tillbaka till musikens värld. Åsa Wikström på City Optik i Stockholm har tipsat mig om optikern Katarina Ek. Det verkar vara en cool kvinna, hinner jag tänka innan jag tar kontakt. Vad jag förstår har också hon sjungit sedan barnsben och vågar ta ut svängarna rejält både i och utanför optikbranschen. Vid sidan om musiken skriver hon också en hel del. Bland annat medverkar hon som krönikör i denna tidning.

”Jag har sjungit offentligt länge, mamma har sparat en massa tidningsurklipp genom åren och det första är från när Smålandsposten uppmärksammade att jag sjöng lead med en gospelkör när jag bara var 10 år. Jag har varit med i massor av olika band och projekt och gjort allt från att sjunga jazz åmandes i långklänning till att spela bas i ett punkband, men just gospel kommer jag alltid tillbaka till och jag skulle nog säga att det är där jag har mina musikaliska rötter. Och steget från gospel till country är som bekant inte långt. 

Countryduon The Oaks som består av mig och min man Wincent, kom till lite av en slump. Vi hade varit i USA och kuskat runt i en hyrbil på landsbygden i den amerikanska södern och lyssnat på countryradio hela dagarna, och när vi kom hem så hade vi i princip första låten skriven och klar. Att spela live med Wincent är ett otroligt härligt sätt att umgås på, som makar. Trots att vi varit ett par i snart femton år så kan han fortfarande överraska mig musikaliskt.

Jag tror att jag har haft mycket nytta av min scenvana som optiker. För mig är det lite som att uppträda när jag gör synundersökningar. Det är jag som optiker som styr i rummet och som har ordet, och det är jag som måste känna av stämningen och anpassa mig om det jag gör eller säger inte når fram som jag tänkt. Sen är det såklart ett plus att inte bli stressad av teknikstrul. Jag har stått på scen så många gånger och haft allt ljus på mig medan någon stackars stressad ljudtekniker kämpat med allt från kass medhörning till brand (jo faktiskt) och utvecklat ett pokerface som jag haft stor nytta av i undersökningsrummet.”

Tack Katarina, för att du berättar och vad häftigt att du nämner pokerfacet. Det behövs verkligen emellanåt när vi träffar våra kunder. Men fy för brand, den är jag glad att jag sluppit i synundersökningsrummet. 

Alla tre, Ashkan, Johanna och Katarina har inte bara optiken gemensam utan även något annat viktigt; De vågar bejaka sin kreativitet och hittar energi och livsglädje i det de gör som de förmedlar till oss som njuter av deras förmågor. Mera sån´t! Tänk att kunna stå på scen och förmedla musik man gillar eller måla tavlor som pryder väggar. Inte för inte blir jag lite avundsjuk på deras förmågor. Men så påminner jag mig om att jag älskar orden och har lätt för att få ner dem på pränt. Det är min scen. Vilken är din? Visst har vi fler talanger i branschen? Jag är säker på att vi är flera med konstnärliga eller kreativa ådror. Vill du berätta om din scen eller kreativitet och vad den ger dig eller känner du någon annan stjärna som du tycker ska få lysa, skicka i så fall kontaktuppgifterna till redaktion. Kanske är det dig och någon annan optikstjärna jag skriver om i nästa krönika.