Orka lyfta blicken bortom pandemins horisont

TEXT ANKI PALM

Jag funderar ofta över vad som ska förändras och utvecklas i mitt liv. Vilket steg är det dags för nu? De som känner mig kan till och med bli trötta på min utvecklingsiver som dyker upp när livet blir för enahanda för min smak, framförallt på det professionella planet. Samtidigt som jag är förändringsbenägen kan jag samtidigt vara obekväm med den samma. Det är ingen lätt kombination. Jag både vill och inte vill ta mig utanför den komfortzon jag byggt upp genom åren. Det nya inspirerande men okända både lockar och skrämmer. Ska jag vara kvar i det som känns tryggt och säkert och som jag tror att jag vet var jag har. Eller ska jag våga ta klivet?

Den här våren har jag inte behövt älta den typen av frågor. Covid 19 sparkade ut mig och företaget jag äger till hälften långt utanför den berömda zonen. Reaktionen blev:

Åh, jag vill tillbaka till det som varit. Tänk vad bra det var. Måtte detta gå över snabbt. 

När motståndet som inte hade någon funktion gav vika kom tanken:

Ok, så här ser det ut, vad behöver jag göra och vad behöver framförallt vi i butiken göra för att kunna överleva som business?

Det blev uppenbart att vi måste engagera oss och agera. Från den ena dagen till den andra ändrades förutsättningarna. Ni känner igen det: Avbokningarna droppade in en efter en. Det blev tystare i butiken. De kunder som kom gjorde sina ärenden snabbt och ville ifrån butiken så fort som möjligt. Vi städade, spritade och informerade våra kunder allt enligt den information vi läste oss till på krisinformation.se och Folkhälsomyndigheten.

Första tiden var dagskassorna helt ok eftersom vi hade lagt grunden för dem veckorna innan det blev uppenbart att ett livsförändrande virus skulle komma att påverka hela världen. Sedan sjönk de till summor som liknade de vi hade i början av företagets levnad. Vad skulle ske? Hur förberedda var vi? Hade vi tillräckligt i ladorna så att vi skulle klara oss? De obesvarade frågorna hopade sig och förändringen gick snabbt.

Sedan tidigare hade vi en etablerad kontakt med Almi för genomgång av framtidsfrågor. Nu förändrades samarbetet till att handla om samtal om överlevnad och nya idéer för att hitta vägar genom första tiden. 

Aldrig tidigare har vi varit så aktiva på sociala medier som den här våren och sommaren. Vi gjorde utskick och, ärligt talat, nu bemödade vi oss ännu mer med att vara trevliga mot de kunder som vågade sig in i butiken. Vi införde köpstopp och sålde av det lager vi hade. Det var så tråkigt att tacka nej till leverantörerna som satt i samma båt som vi eller om möjligt i en ännu sämre sits. Såväl stora drakar som små leverantörer fick permittera och förändra sina rutiner. Längre ner i krönikan berättar Tina Sjunnesson hur förändringen drabbade henne och vad hon har gjort för att hennes företag C-design ska överleva.

Vi på Rediviva Optik höll koll på likviditeten och försökte förhandla oss till längre betalningstider. När en av våra viktigaste leverantörer meddelade att de skulle klara sig sämre än vi om de började erbjuda förlängd kredit blev det tydligt att alla drabbats, inte bara vi små företag. Som många andra diskuterade vi om vi skulle korttidspermittera eller inte. Vi valde i samråd med Micke, vår guldkontakt på Almi att inte göra det. För vår del innebar det att engagemanget ökade bland personalen och oss själva som delägare men i samtal med kolleger förstod vi att det som fungerade hos oss inte fungerade hos kollegerna och vice versa, precis som sjukdomen som drabbar olika hårt.

Förvirring, längtan tillbaka till det vi kallade det normala och nyorientering präglade våren som efter ett tag ändrades till det bättre. Vi arbetar med behov och kunderna kom tillbaka en efter en. När jag skriver det här är det i mitten av juli och vi har ovanligt många kunder i butiken för att vara i mitten av sommaren. Kanske är det de många utlandsresorna som blivit inställda som byts ut mot de glasögon kunderna inte tyckt de haft råd med tidigare? Eller vill de bara unna sig att se bra? Jag är säker på att det kommer att forskas på mänskligt köpbeteende när pandemin är över. 

När jag kontaktar Maria Rahmström, vd på KlarSynt, bekräftar hon det jag sett i det lilla genom att berätta hur hon i stort ser på situationen bland oss i optikbutikerna. 

Jag frågar henne:

Vad har ni gjort för att hjälpa medlemsbutikerna ställa om i Coronatider? 
”Den största svårigheten är, och har varit, att behoven för medlemsbutikerna skiljer sig åt mycket. Det har framförallt sin grund i att smittspridningen inte skett samtidigt och i samma omfattning över hela landet men också på grund av att butikerna skiljer sig åt vad gäller storlek, placering och inriktning. Samma råd har inte fungerat för alla.

I den nya och utmanande situationen vi alla befinner oss i har vi på KlarSynt centralt, precis som de flesta butikerna, både satsat på att minska kostnader men samtidigt ökat vår kommunikation mot medlemmarna. Trots att färre personer arbetar har vi valt att finnas tillgängliga precis som tidigare då fler har haft behov av stöd och bollplank. Behovet av gemenskap och nätverk har ökat under denna period. Vi skapade därför en Facebookgrupp för KlarSynts medlemmar där de kan rådfråga varandra och dela med sig av tips de har sett fungerat i deras verksamhet.

Fokus för kommunikationen har varit att hjälpa butikerna att lyfta blicken i en tid då de helst vill överleva dagen. Det har främst handlat om tips att tänka nytt och kreativt, utnyttja tiden att ställa om sin verksamhet till en ny och föränderlig framtid framför allt vad gäller den digitala utvecklingen samt att vässa sin marknadsföring via sociala medier. Här har vi tipsat leverantörer att anordna utbildningar i hur man ska hantera sina sociala medier och såklart peppat våra butiker att delta.

Vi har också delat information vad gäller regeringens stödpaket för de som har velat ha det lättillgängligt. Helt enkelt har vi valt att fokusera på den delen av verksamheten som handlar om att driva butik och kommunicera med kunder och har medvetet inte gett råd och tips som rör smittspridningen utan har konsekvent hänvisat till Folkhälsomyndigheten”.   

Vilka råd vill du skicka med?
 ”Utnyttja krisen – tänk nytt och tänk kreativt! Utvärdera din verksamhet. Vad är styrkorna och svagheterna? Var finns marginalerna och vad kan göras för att bibehålla men ännu hellre förbättra dem? Hur sker kommunikationen med befintliga kunder men framför allt hur agerar ni för att nå nya kunder? Skapa partnerskap och fördjupa befintliga och sist men inte minst – hur långt har verksamheten kommit på den digitala resan – ta nästa steg”.

Hur förhåller ni er till munskydd och visir? Behövs generella råd och riktlinjer?
”Vi har valt att inte ge allmänna råd gällande hur butikerna ska hantera smittspridningen utan hänvisar till Folkhälsomyndigheten. Även om jag gärna skulle vilja hjälpa våra medlemsbutiker med råd och stöd även i dessa frågor så har vi helt enkelt inte tillräcklig kunskap för att det ska bli relevant och tryggt för våra optiker. 

Jag vet dock att det självklart är många optiker som undrar över detta och som också gärna hade sett generella riktlinjer. Frågan diskuteras i de flesta optikforum och många delar tips om sin tolkning i frågan och också hur de själva har valt att hantera olika situationer de ställs inför.

Det går ju också att snegla på hur andra, till exempel ögonsjukvården, hanterar situationen. Optikerförbundet skrev till exempel i april ett inlägg om att S:t Eriks Ögonsjukhus har gjort bedömningen att munskydd inte är nödvändigt förutsatt att patienten inte har förkylningssymptom, alternativt varit symtomfri i över 48 timmar, samt att samtliga har god handhygien.

När det finns tillräckligt med information och fakta gällande vad bästa sättet är för att undvika smitta för både optiker och patient/kund är det självklart bra med riktlinjer. Till dessa sätts upp av myndigheter måste vi alla, privat och i vårt företagande, göra egna bedömningar och i mest möjliga mån förhålla sig till det som kommuniceras av relevanta myndigheter”. 

Tack för de orden, Maria. Det här med skydd mot droppsmitta är något jag personligen hade önskat att branschen hade tagit ett tydligare helhetsgrepp redan från början. Men jag förstår att det är svårt. Jag pratar med flera kolleger. Några arbetar med visir hela tiden i synundersökningsrummet och munskydd när de träffar riskgruppspatienter. Andra använder ingetdera. Det är stor spridning på hur vi gör i Sveriges butiker, kanske är det symptomatiskt på den situation vi är i? Inte ens Folkhälsomyndigheten vet exakt, eller ens resten av världen. Man får gå efter eget huvud och sunt förnuft. Och hur lätt är det? Kan det vara något att ta upp inför nästa version av Kvalitetssäkringen? 

Jag vänder mig till Åsa Wikström som är bloggande optiker (Eyewhiz) och delägare till City Optik i Stockholm. Hon tar sig också sig tid och svarar på mina tre frågor: 

Vad har ni gjort för att ställa om i Coronatider på CityOptik?
 ”Vi öppnar en timme senare än vanligt och timmen före är reserverad för de som vill vara ensamma med oss. Vi har ställt ut handsprit på flera platser ute i butiken och vi spritar av bågar efter provning. Vi rengör och spritar av ytor i större omfattning än förut. Vi bokar in glesare”.

Hur förhåller ni er till munskydd och visir?
 ”Vissa optiker hos oss använder visir vid alla undersökningar. Andra frågar hur kunden vill ha det. Munskydd och handskar finns lätt tillgängligt för den som vill använda”.

Vilket råd vill du skicka med?
”Det här är ett perfekt tillfälle testa nya rutiner. Hos oss har vi gått igenom hur vi bland annat fördelar en arbetsdag, alltså till exempel NÄR vi gör olika saker, HUR vi bokar och vem som gör vad”.

Tack, Åsa. Medan jag skriver tittar jag på in på City-Optiks Facebooksida och ser en film där de visar runt i butiken iklädda i trendiga visir, nej, jag skojar. Trendiga eller inte, det viktiga är vad som är säkrast för både personal och kund. Jag vet att Hellströms Optik på Lidingö specialiserade sig ganska omgående i våras på att tillverka visir som levereras ut i hela Sverige. Det tycker jag är att tänka utanför boxen och hitta på nya vägar med en idé som är självklar. Kommer vi att använda visir allt oftare i butikerna i höst?

Leverantörsledet då, hur förhåller sig de till allt som sker? Även där är skillnaderna stora. Vissa arbetar mer än vanligt med relationerna till sina kunder och kommer med utbildningar i form av webinarier på nätet medan andra tystnar mer eller mindre. Många säljare blir korttidspermitterade men gör vad de kan för att upprätthålla kontakten. 

När jag pratar med Tina Sjunnesson på C-Design blir det tydligt att det inte bara finns en väg ut krisen. När hon såg förloppet komma valde hon att söka sig till en mindre lokal, inte anställa, se över kostnaderna och våga be om hjälp från sina kunder. Det är stort. Vi är inte vana att be om hjälp. När hon berättar om gensvaret hon fick när hon gick ut på Facebook med en vädjan om stöd blir jag glad över omtänksamheten och kärleken vi faktiskt kan visa varandra i branschen. Nu är ett gyllene tillfälle att bestämma vilka man vill stödja och att välja att vara öppen mot. Vilka leverantörer är viktiga för dig? Handla av dem då. Vi behöver stötta varandra, säger Tina. Och jag håller med. Tillsammans kan vi lyfta blicken, tänka utanför boxen och ta nästa steg som tar oss på nya vägar. 
Vilket blir ditt nästa steg?