KRÖNIKA från Berlin

Smarta glas, miljötänkt
och stärkt UV-skydd

Kan du skillnaden mellan FOMO och JOMO? Jag lärde mig den på ZEISS Event 2019 i Berlin i slutet av oktober i år. Fear Of Missing Out är känslan av att kanske missa något spännande, roligt och viktigt. Vi vet att vi inte kan dela på oss och hinna med ”allt” men ändå försöker vi. Inte undra på att vi går in i väggen lite till mans och kvinns. Då känns Joy Of Missing Out mer avslappnat. 

TEXT ANKI PALM

 – Ja, ja, jag hinner ändå inte med allt, alltså kan jag njuta där jag är. Det är mycket sundare och mer hållbart för det mänskliga psyket och även för samhället i stort. 

På eventet i Berlin är det lätt att drabbas av FOMO. Vi är 2000 inbjudna gäster från hela världen. Shuttle-trafiken från hotellen i stan till STATION-Berlin, en ombyggd före detta östtysk tågstation, går varm. Lokalen är fylld av ljus, ljud och rörelse. Vi blir varmt applåderade av Zeisspersonalen när vi stiger in i den stora mässlokalen med gröna växter från taket och färgstarka montrar. Olika bågleverantörer som samarbetar med ZEISS ställer ut sina bågar. Det finns god mat överallt. Allt är påkostat. Det är bara att vandra runt och ta in och fylla alla sinnen. 

Till och med Google och Facebook är här. Vad ska jag välja? Jag följer med strömmen och ser vad som händer. Allt är tyskt välorganiserat och väldigt lite lämnas till slumpen. Det är hög mäss- och kongress-stämning blandat med underhållning på en och samma gång. Edutainment är företagets ord för vad som händer. Och nog blir vi underhållna allt. Det är en blandning av långa sittningar om företagets olika utvecklingsområden och roliga upptåg. 

I en soffa får jag hörlurar och VR-glasögon på mig och plötsligt är jag med när första stegen på månen tas.

–Titta till höger, där, lite högre upp! Där ser du jorden. Oj, där kommer astronauten gående precis emot mig. Vi kan nästan skaka hand känns det som. Jag vill stanna kvar längre och titta men fler vill också få se första månlandningen virtuellt. ZEISS är stolt över sitt samarbete med NASA. Det märks över hela eventet bland annat i form av inlånat material från rymdmuseet på NASA och när Sven Hermann, Member of the Management Board, sänks ner i rymddräkt från det blå taket på Tempodromen där han ska hålla sitt inledningstal för alla 2000 deltagare.

Slående på det välordnade och inspirerade eventet är att det är vita medelålders män som syns och hörs mest. De är duktiga på att föra fram företagets olika budskap men var är alla kompetenta kvinnor inom koncernen? Jag hör en kvinna prata, ser en kvinna medverka som ”proband” vid en ”Video Remote Examination” och två kvinnor som dansar på scen. Det är för övrigt nästan bara män som kommer till tals och visas på de stora skärmarna under de olika workshops vi deltar i. Nej, vänta lite, några fler kvinnors arbete hinner jag faktiskt uppfatta. En bild på Dr. Estelle Glancy som ”granted world’s first patent for progressive lenses” redan 1924 nämns och passerar förbi. Manuela Weinreich får faktiskt också några snabba ord om att det var hon som utvecklade en optimerad närzon för digitalt användande och progressiva glas, 2014. Alltså, det är inga oviktiga händelser inom optiken som de båda kvinnorna varit banbrytare för.  Vilka kvinnor finns det mer att berätta om inom ZEISS? 

Jag låter ordet gå till Kristina Lidén som är marknadschef på ZEISS och den som planerat och styrt upp Nordens kunddeltagande på eventet. Hur kommer det sig att det är så här, undrar jag?

– Jag tror det är en spegling av hur det ser ut i övriga världen, och ZEISS är inget undantag. I den nordiska organisationen ser det helt annorlunda ut med många driftiga kvinnor i ledningen av företaget. Vi är till exempel fem kvinnor och tre män i företagets ledningsgrupp. Vår vd Lena Martini är väl medveten om detta och arbetar för att sprida vårt nordiska genustänk vidare inom ZEISS globalt. 

– Något annat jag är stolt över är att vårt företag drivs som en stiftelse och att all vinst återinvesteras. Vi drivs av mottot ”Service to humanity is the best work of life”. Våra grundare Carl Zeiss och Ernst Abbe var långt före sin tid. De ansåg att nyckeln till långsiktig framgång var de anställda, samtidigt som det var viktigt att som företag, ta sitt samhällsansvar. Redan 1889 skrev de till exempel in i våra grundvärderingar att de anställda skulle ha åtta timmars arbetsdag, sjuklön, betald semester och företagspension.

– Jag tycker också att vårt hållbarhetsarbete är värt att lyfta. Vi arbetar för att minska vår klimatpåverkan i varje steg. Det vi gjort det senaste året är bland annat att vi minskat platsförbrukningen genom att originalpuckarna blivit 50 procent tunnare tack vare teknisk innovation. Vi har också standardiserat förpackningarna och på så sätt sparat 68 ton papper, eller 1600 träd. Förbättrade tillverkningsprocesser har dessutom sparat 292 ton vatten, dvs. dricksvatten för en kvarts miljon människor. Vi inspirerar gärna våra konkurrenter att ta efter oss. Alla har vi en värld att vinna på det, säger Kristina. 

På tal om hållbarhet, redan vid inbjudan till ZEISS-eventet går mina tankar: Är det försvarbart att flyga? Jag känner av min egen flygskam och tänker på rörelsen som Greta Thunberg startade för att få oss världsmedborgare att förstå hur det ligger till. Och ändå åker jag. Uppdraget från Optiktidningen att skriva krönika från Berlin lockar mer än skammen. 

Efter flera workshops och många varv runt i den stora lokalen pustar vi ut vid ett långbord. 

Ludvig Adusjö som är säljrepresentant för ZEISS, kommer in på hur det är i optikbutikerna:  

– Optikerassistenterna är humöret i butiken. Det är de som ser till att allting flyter. De sätter stämningen. Det är viktigt att de har möjlighet att utvecklas och därför har ZEISS olika utbildningar för dem.

Jonas Upphagen som är med på eventet för att spela in ett nytt avsnitt av Optikerpodden inflikar:  

– Ja, jag tycker optikerassistenterna ska vara stolta över sitt yrke. Tidigare kunde kontaktlinsassistenterna vara med i Kontaktlinsföreningen som inte längre finns. Jag uppmanar därför optikerassistenterna att fylla luckan efter den och bilda en egen organisation som tillvaratar deras specifika intressen. 

Optiker Karolina Yderberg från Gyhne & Kristoffersson i Södertälje uppfattar många detaljer på eventet. Det är hon som hittar till en spännande monter som hon tar oss till: Hur kan våra kunders ögon- och huvudrörelser mätas och sammanställas för att datauppgifterna sedan ska kunna överföras till kundens anpassade glas? Zeissrepresentanten på plats berättar att en liten sändare sätts på kundens skalm för att mäta synbeteende dygnets vakna timmar. Värdena läses av och tas med i framställningen av glasen. Vi enas om att vi vill att den ska finnas på marknaden nu, genast, men får ge oss till tåls. 

Vi går vidare och träffar en annan representant som gärna berättar om UV-ljus och varför det är viktigt att skydda sig emot det. Under ett av föredragen har professor Miguel Burnier från Kanada gått igenom forskning som visar hur skadligt UV-ljuset verkligen är för huden och ögonens vävnader. Bilder på olika cancerformer på nedre ögonlockskanterna dröjer sig kvar i medvetandet. Jag ställer mig frågan: Är det någon som ens säljer Basic-glas med lågt UV-skydd längre? Jag inser ganska snart att det finns stora skillnader globalt. I Norden har vi kommit ganska långt med hur vi arbetar både vad gäller synundersökningar och användandet av olika produkter. Men även vi fortsätter att sälja glas med sämre UV-skydd. Leverantörerna får verkligen arbeta på olika plan, på olika marknader. Att ZEISS tar frågan om högt UV-skydd och skydd mot skadligt blått ljus på högsta allvar är uppenbart. De argumenterar för att höja branschstandarden för vad som anses som fullgott UV-skydd till 400 nm. Idag ligger det på 380 nm.

Under en av de olika workshops som hålls pratar man även om det perifära seendets betydelse. Gå till dig själv. Du promenerar samtidigt som du kollar mobilen. Visst, du kan snubbla till men oftast ser du var du ska sätta fötterna. Glasen behöver vara klara även i periferin. Smarta glas kallar ZEISS dem.

I vimlet under eventet stöter jag ihop med Maria Rahmström och Pontis Ohlsson från Klarsynt. Maria är nytillträdd vd och är här för att reka. 

Maria som kommer från modebranschen häpnar över det storslagna och undrar om det är så här det går till i optikbranschen? Vi som varit med ett tag berättar att: Nej, fullt så här påkostat brukar det inte vara, även vi förundras över överdådet ZEISS bjuder på.

Jag ber henne berätta vem hon är och vad hon tar med sig från eventet: 

– Jag tackade ja till arbetet som vd för Klarsynt för att Optikbranschen lockar mig då det är en bransch i stor förändring, dessutom inkluderar den en härlig mix av mode, hög servicegrad med bra kundbemötande och hälsa. Jag tycker det är extra givande att Klarsynt består av butiker som är fristående och kan på så sätt ge mervärde till kunden. Det gör de genom personligt engagemang, noga utvalt sortiment och en professionell köpupplevelse. Som många i detaljhandeln utmanas vi av digitaliseringen och ändrade konsumentbeteenden. Jag ser fram emot att bidra till den omställning som krävs för att stå väl rustade för framtiden.

– Från ZEISS Event 2019 tar jag med mig att jag landat i en väldigt trevlig bransch. Eventet som ZEISS välkomnade oss till var inte bara väldigt påkostat och noggrant planerat utan det bjöd också på intressanta workshops och en förståelse för all forskning som ligger bakom produktutvecklingen. Eventet har givit mig många insikter som jag kommer att ta med i mitt framtida arbete.

Trots intensiva dagar i ZEISS regi hinner vi med några timmars sightseeing. Optikerkollegerna Karolina Yderberg, Jonas Upphagen och jag promenerar runt i delar av det nutidshistoriska Berlin. Vi råkar gå förbi platsen där Hitlers sista bunker låg. Vi hittar till minnesmärket för judemorden som skedde under andra världskriget. Vid Brandenburger Tor begrundar vi Östberlins öde när muren till slut föll för 30 år sedan. Vi hittar till rester av Berlinmuren. Nära hotellet studerar vi en intressant utställning om livet på båda sidor om muren. 

På väg tillbaka ut till flygplatsen Schönefeld i gryningen skojar vi om det tyska språket. Alla som läst aldrig så lite tyska kan rabbla alla tyska prepositioner utantill:  Aus, ausser, bei, mit nach, zeit, von zu eller durch, für gegen, ohne, um eller an, auf, unter, in, ober, vor, zwishen. Eller hur var det nu igen? Och vilka styrde de, ackusativ, dativ eller båda? Tomas Andersson Wikman, produktchef på ZEISS berättar hur hans lärarinna i tyska, som han tyckte mycket om, livligt beskrivit språket: Tyska språket är som en bassäng fylld med ord. Rätt vad det är dyker man ner och kommer upp med ett tyskt verb i munnen. Vi fnissar alla morgontrötta, nöjda med helgen innan vi checkar in och flyger hem igen.

Jag blev kär i Manhattan/New York under försommaren (se min resekrönika i OPTIK nummer 3). Nu börjar jag även hysa varma känslor för Berlin som visat sig från sin bästa sida i ljummen höstskrud. Jag åker gärna hit igen, både med optikfokus och historiskt fokus. Men kanske får det bli tåg nästa gång…